Olivträdet & jag – en kärlekshistoria

I helgen var jag uppe i vår kungliga hufvudstad och hälsade på en väninna. Det var längesedan jag träffade Anna, men trots att vi inte setts sedan innan pandemin kändes det som att det var igår. Har ni också varit med om den känslan? Att vissa människor aldrig tycks lämna våra medvetanden och hjärtan, medan andra bara kan slinka iväg på några sekunder.

Jag är innerligt tacksam för min och Annas vänskap och vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan henne i mitt liv. Under pandemin har vi pratat nästan dagligen på FaceTime, men att kunna ses live är något helt annat. Jag undrar om vi kommer ändras mycket efter pandemin. Innan var det givet att kramas och ses nära varandra, jag är rädd att covid har dödat den delen i oss. Viljan att krama, omfamna och se varandra. Alla människor förtjänar att bli sedda dagligen, allt för många lever i skuggan dit inga blickar når. Lyft blicken idag och se någon – på riktigt.

Mitt nya intresse – att hålla saker vid liv

Många har fått nya intressen under dessa gudsförgätna år. Det har jag också. Jag har börjat fascinera mig för blommor och växter på ett helt nytt sätt. Innan har jag varit ganska basic i vad jag har hemma, lite snittblommor, någon kaktus och kanske ett olivträd på sin höjd. Det har varit för mycket jobb tycker jag. Likt livet i stort har blommor också ett slut. Det är förgängligt, och även om livet flödar i dessa växter ett tag är döden alltid runt hörnet. Allt vissnar – också blommor. Men få saker är så innerligt ljuvligt likt en blomma omsvept av morgonsolens strålar. Jag har under det här året fått många favoriter, lika många har jag vinkat adjö till efter att jag antingen övervattnat eller undervattnat. Det är svårt att hålla något vid liv, det har jag alltid tyckt.

När jag var i Stockholm med Anna gick vi till hennes lokala blomsterbutik – Bloms Blommor i Sollentuna. Väl där blev jag hänförd av det digra utbudet, den vänliga personalen och det goda kaffet jag bjöds på när jag spatserade runt kring floran. Väl där såg jag det. Livet. Meningen. Trädet. Jag var bara tvungen att köpa det olivträdet som stod där framför ögonen på mig. Trots att jag befann mig många mil från Jönköping kände jag att det bara skulle bli mitt. Sagt och gjort, jag köpte det.

resan hem från Stockholm

Resan hem – ack så stark var den

Efter en härlig vistelse i Stockholm rullade sedan både jag och mitt olivträd hemåt på söndagen, de drygt trettio milen till Jönköping. Jag vid ratten, trädet i passagerarsätet – fastbältat. Ja, jag tog inga risker utan valde faktiskt att sätta säkerhetsbältet kring mitt olivträd. Tillsammans avverkade vi mil efter mil hemåt. Jag funderade över vart jag skulle trädet i mitt hem. Jag älskar som ni vet inredning och för mig är det viktigt att hitta en plats till vardera artikel, möbel eller blomma jag införskaffar. På samma sätt som det är viktigt för varje människa att finna sin plats. Vi är alla olika, har olika behov och egenskaper. Är vi i fel miljö kan vi inte frodas.

Vi behöver rätt jord, rätt bevattning, rätt ljusinsläpp och rätt temperatur. Jag hoppas ni förstår att jag menade bildligt talat.

Det vackra olivträdet ramar in en fantastisk helg i Stockholm. Tack Bloms Blommor för att ni förde oss två samman. Jag hoppas jag kan hålla dig vid liv, kära träd. Annars möts vi igen.

/S