Hjärtats läkemedelshantering – och hur jag fann den

läkemedelshantering och läkemedelsavfall

Läkemedelshantering – säg det tre gånger snabbt. Erkänn att en del av dig nog helst ville somna, eller blev du likt jag helt fascinerad av denna företeelse. Sällan har jag, Suzanne, förkovrat mig djupare i något än detta. Låt mig förklara, häng med mig på en resa.

Kära läsare, ni börjar nog inse vid det här laget att jag är en berest kvinna. Under mina snart 48 jordsnurr har jag hunnit med att se allt från DDR, Flen och Zaire till Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch (Europas längsta ortnamn, häftigt va?). Jag är lite av en hypokondriker, det har jag inte berättat om tidigare. Ni tror säkert att jag är en orädd powerkvinna, orädd och redo att kasta mig in i vilket dunkelt sammanhang som helst. På sätt och vis har ni rätt, men utan rätt läkemedel hade jag aldrig gjort det. Jag fullkomligt älskar läkemedel, och nästan mest av allt tycker jag om läkemedelshantering och dess medföljande avfall.

Mina kanyler, sprutor, tabletter och flytande läkemedel måste ju hamna någonstans efter användning. Jag har hittat ett företag som tillgodoser allt det här till mig, jag länkar till det här. Jag använder både deras gula klassiska kanylburkar och även deras riktigt smarta egna produkt, en nerbrytbar box.. Den är helt otrolig, nedbrytbar och miljövänlig. När jag ska återvinna läkemedel och med andra ord utföra läkemedelshantering använder jag ständigt detta.

En metal-kvinna med smak för läkemedelshantering

Ibland brukar jag och min dotter Emma ses och återvinna läkemedel tillsammans. Det är fantastiskt att sedan följa hela flödet, från upphämtning av företagets transporter till fullständig destruktion av läkemedlet. Jag är svag för uttrycket destruktion, det låter så otroligt häftigt. Ibland när jag är deppig lyssnar jag på bandet Death Destruction. Det kanske ni inte trodde, men jag är lite av en metal-kvinna. Jag har en ond och mörk sida inom mig, vilken jag kanaliserar med hjälp av Death Destruction, Ghost och andra härliga band. De är ju snälla pojkar egentligen, det vet jag.

Min favoritlåt med de snälla killarna i Death Destruction. Jag bjöd dem på tårta häromåret. Tjoho.

Metalmusik och läkemedelshantering har mycket gemensamt. Det är hårt, tungt och spännande. Någonting frigörs inom oss när vi spränger barriärer och släpper taget om verkligheten, jaget och nuet. Inom metal handlar det om att rent ut sagt, ursäkta min franska, skita i vad andra tycker. Förlåt för mina starka ordval, men det ligger mycket i det. På samma sätt är det när jag återvinner mina kanyler med hjälp av läkemedelshantering värd namnet. Jag går min egen väg, skjut mig, men jag bryr mig. Den traditionella läkemedelshanteringen är bristfällig och inget jag rekommenderar.

Det är ”metal” att vara sann mot sig själv och sina ideal. Jag vägrar att tumma på vem jag är, och därför destruerar jag mitt läkemedel hur jag vill. Känn på den lite till och försök se mig i ögonen och säga att jag har fel.

Läkemedelshanteringens zenit skedde i Tallinn

När jag var på en tillställning i Tallinn här om året stod jag i valet eller kvalet. Ska jag återvinna mina kanyler på rätt eller fel sätt. Jag såg hur min bordsgranne tilltufsat kastade sina kvarblivna sprutor i den närliggande papperskorgen. Rakt ner i samhällsavfallet, jag pratar inte om politik, utan om den faktiska bingen för avfall. Jag gick bort till korgen, och var så när på att förfalla och trotsa alla mina ideal. Men icke, jag gav mig inte. Istället tog jag mig upp till hotellrummet, med kanylerna och de överblivna tabletterna.

Väl där uppe tog jag en klunk av den estniska colan jag lämnat på sängbordet, och sorterade därefter mitt läkemedel i min medhavda box. Den euforin och fullständiga glädjen jag uppfylldes av vid min läkemedelshantering är svårslagen. Jag upplevde den under min resa i DDR, jag upplevde den nästan när Emma föddes och när jag gifte mig. Och så den här kvällen på hotellrummet i Tallinn. Jag vrålade likt sångaren i Death Destruction: ”Can I get a f*ck yeah?!”. Min kompis Risto-Matti Lakalainen såg ut som en påfågel när jag utförde denna verbala handling, men jag brydde mig inte.

läkemedelsavfall och läkemedelshantering på en bild.
Risto-Matti under kvällen i Tallinn, jag glömmer den aldrig.

Injicerad – med ett hjärta för kanyler

Sannerligen är det så att få saker berör mitt arma hjärterum likt läkemedelshantering och läkemedelsavfall. Faktum är att mitt tangentbord fuktas när jag skriver dessa rader, då tårkanalerna frekvent töms av tårar. Tårar av glädje, nostalgi och kärlek till mina ideal. Att jag är jag. Likt alla andra har jag mina brister, men när det kommer till läkemedelshantering vet jag att jag på riktigt är felfri. Jag osar perfektion. Det råder inga tvivel om att jag är en ledstjärna för omvärlden inom det här vitala området i världen.

Faktum är att jag häromåret var gästtalare på en konferens i Vladivostok på ämnet. Vi diskuterade allt från destruering av flytande läkemedel till min hjärtefråga – kanyler. Det är något med kanyler jag inte riktigt kan ta på, jag har en stark passion för ämnet. Dels är det namnet i sig – K-A-N-Y-L. Jag tycker att det är ett otroligt häftig ord. Utöver det gillar jag själva upplägget med att du kan fylla den med något, för att sedan fylla dig själv och din kropp. Du kan göra dig själv bättre, bli dig själv om du så vill. Beroende på materia du väljer att fylla din spruta med kan du sedan injicera dig egenskaper du aldrig kunde drömma om. Kanylen är vår väg in i vårt inre, en kompass mot passionen och verklighetens land. Den gör oss hela.

Mina tips för lyckad läkemedelshantering

Dessa reflektioner gällande läkemedelsavfall och återvinning av det tecknade jag ner under en kväll med Boris Langenhauer-Frauborst i Lübeck, ’93. Insup visdomen, vänligen.

  • Tänk på Moder Jord aka Tellus med ditt läkemedelsavfall.
    – Gör rätt – och slipp gör om.
  • Använd hjärnan och hjärtat.
    – Jag har aldrig ångrat ett beslut taget med båda dessa.
  • Använd plånboken.
    – Dyrare för dig, billigare för miljön.
  • Ha roligt längs vägen.
    – Försök nöjas, så länge du kan, ty var återvinning kan vara din sista.
  • Inget varar för evigt – eller?
    – Läkemedelshantering är sann kärlek, och kärleken går fram där allt annat sviker.

Läkemedelsavfallets ljus strålar – för dig

läkemedelsavfall berör och förbrödrar, och försystrar.
Innan ljuset skådades, och jag upptäckte läkemedelsåtervinningen.

Kanske upplever du en viss tristess över att inte lyckas med din läkemedelshantering likt undertecknad? Du är inte ensam. Allt för många vandrar i mörkret, utan att se ljuset. Det fullkomligt bländande avfallsljuset jag sprider, med en spira av kunskap, ständigt höjd över huvudet. Allt jag kan göra är att stråla, allt du kan göra är att se. Att tillåta ditt inre att bli förhöjt ur dunklet och upp i sanningen och läkemedelshanteringens oförklarliga och ständiga ljus. Det eviga ljuset dit allt leder och inget förgås. Snälla se mig, uppfylls av ljuset och bli hel. Likt hur jag blev hel. Låt mig åter citera killarna i Death Destruction.

I’ve gone through all of the shity things
And been forced to struggle
Just because I stand up for something
That’s way deep in my heart
You will never take that from me

So can I get a F*ck yeah?

– Death Destruction ur deras alster F*ck Yeah

Jag beklagar att jag behöver censurera utvalda ord ur denna citering och även tidigare i denna text. Egentligen vill jag leva ett ofiltrerat liv. Dessvärre tillåter inte mina sponsorer mig att utskriva dessa profaniteter. Hoppas det är okej. Nu ska jag sticka lite och lovar att återkomma med fler betraktelser inom en relativt snar framtid. Tills dess – låt er skina av läkemedelshanteringens oeftergivliga strålar av hopp.